Snö snö mera snö! Tar det aldrig slut? För min del funkar de fin fint med en massa snö, men man kan ju för fan inte ta sig runt längre! Kenzo, som är en STOR hund drunknar i snöhavet här hemma i trädgården, men lika glad för det är han! Min stackars pappa är det allra synnast om! Han jobbar 7 dagar i veckan, börjar klockan 3 och jobbar över var varannan dag. Usch, hade jag kunnat hade jag hjälpt honom! Ett hjärta till min älskade pappa <3
Li är förkyld som bara den. Hostar, snorar och spyr om vartannat. En massa slem i hennes lilla kropp, min lilla loppa! Näsdropparna är inte populära, men ett nödvändigt ont! Man vill ju underlätta på alla vis som går, hon förstår det bara inte! Ge igen kan hon, dra i hår och knipas, det är numer ett på Lis "att göra lista" Skitkul säger Li, inte lika kul säger mamma! Men, det kommer en dag då man måste börja säga ifrån, men inte än. Än är hon för liten, och de gångerna man försöker säga ifrån får man ett asgarv tillbaka. Hah, jag gör vad fan jag vill, säger Li med ett leende på läpparna och bus i ögonen! Okej, bara för att du är så söt min docka!
Flumm flumm, men så är det kring jul. Fara hit, fara dit, fixa julklappar "bara för att" och hålla god min på alla tillställningar! Juldagen är min bästa vän. Ligga på soffan hela dagen, eller ut och partaja hela natten, valet är fritt! Får se vilket av alternativen jag väljer! Lite sugen är man på att svänga en runda på den breda häcken, dagen efter känns inte lika lockande. Men ibland är det värt de! Så länge sen jag träffade en massa vänner och bara var Emma. Inte mamma Emma, Emma! Henne saknar jag ibland. Inte ligisten, utan den roliga och sociala typen! Äh, den dagen den sorgen!
Nu ska jag börja fundera på att duscha. Bortbjudna ikväll, Teddys pappa. Hm, orkar man verkligen duscha? Nej, det kan vänta en dag! Så de får de göra! Ikväll kör vi på Bingo Lottos uppesittarkväll! Håller tummarna för ett par millar eller så. Hopper är det sista som sviker sägs det!
God Jul
torsdag 23 december 2010
tisdag 21 december 2010
Dagen
Li har inte varit på fullt så strålande humör hon kan vara. Kan bero på att hon inte sov så bra under början på natten. Hon vaknade vid ett, klarvaken! Hon käkade då 240 ml ersättning, vilket är galet mycke för att vara Li. Sen sov hon lite småoroligt resten av natten, åt vid halv sex, pendlade mellan sovande och vaken fram till 11.20, då jag fick en chock och gick upp. Hon väckte mig med en massa prat som låter: ba ba ba, wa wa wa! Sötunde!Amanda och Timmie kom sen på besök och hade med sig frukost! Mamma var också inom och kelade en stund. Hon hade inte träffat Li på en vecka, så hon var "tvungen" sa hon. Haha.
Idag har vi varit i stan med. Skrivit på faderskapspappren. Väldigt sent ute, I know, men så mycke har hänt de senaste månaderna att vi helt glömt bort det! Skönt o ha de gjort. Så nu är Teddy pappa även på pappret! Till kvällsmat lagade jag hemgjorda pannbiffar, stekt lök och mos. Det kan vara det godaste som finns! Åt tills jag knappt kunde röra mig!
Har funderat på en sak. Li är ju 5 och en halv månad nu. Kan väl inte vara någon större fara att börja med välling lite smått nu? Jag inbillar mig att hon inte blir tillräckligt mätt på kvällen.. Nu ska jag kramas med min man som är leeedig i ca 3 veckor nu! Helt underbart!
Idag har vi varit i stan med. Skrivit på faderskapspappren. Väldigt sent ute, I know, men så mycke har hänt de senaste månaderna att vi helt glömt bort det! Skönt o ha de gjort. Så nu är Teddy pappa även på pappret! Till kvällsmat lagade jag hemgjorda pannbiffar, stekt lök och mos. Det kan vara det godaste som finns! Åt tills jag knappt kunde röra mig!
Har funderat på en sak. Li är ju 5 och en halv månad nu. Kan väl inte vara någon större fara att börja med välling lite smått nu? Jag inbillar mig att hon inte blir tillräckligt mätt på kvällen.. Nu ska jag kramas med min man som är leeedig i ca 3 veckor nu! Helt underbart!
Den bästa dagen i mitt liv!
Jag tänkte att jag skulle skriva en liten förlossningsberättelse. Jag har förmodligen redan hunnit glömma en del, men här hemma har jag lite uppskrivet hullerombuller, och jag vill ju minnas så mycke som möjligt från den bästa dagen i mitt liv. Kan hända att det kommer upp lite otäcka (för vissa) saker, så om någon som läser är känslig, skippa då detta inlägget!
Förlossningsberättelse!
Den 28 juni 2010 hade passerat för tio dagar sedan. Det var då Li var planerad att komma. Jag visste att de flesta förstföderskor ofta går över tiden, men jag hade hela tiden trott att jag skulle slippa det. Jag var inställd på att föda för tidigt. Det var väl önsketänkande kan jag inse nu i efterhand.
I flera dagar hade jag gått med värkar, rättare sagt fem. Vi hade hunnit besöka Helsingborgs lasarett 2 gånger under 5 dagar, så när jag för tredje gången kände att: nu, nu är det dags, tvivlade jag innerst inne på det själv. På förlossningen hade de noga talat om för mig att när de riktiga värkarna sätter igång kommer jag absolut känna det, att nu är det verkligen dags att åka in. Men jag hade gått med hemska värkar i 5 dagar. Värkar som kom med 3 minuters mellanrum, ibland 23 minuters mellanrum. Jag pratade med min mamma i telefon, och fick andas igenom varje värk. Sen pratade jag med Carro, och när jag fick pausa varannan minut sa hon att nu måste det vara dags. Jag var så hemskt trött och hade väldigt ont. Men vågade knappt hoppas på att det verkligen skulle ske just idag, den 8 juli. Men tillslut beslöt vi oss för att packa in BB väskan i bilen för en tredje gång. Tredje gången gilt visade det sig. När vi kom in till förlossningen blev vi bemötta av världens gulligaste personal. Jag minns att jag var så rädd att någon av barnmorskorna jag haft tidigare skulle vara där, och tänka: hon nu igen! Men ingen av de förra barnmorskorna var där. Klockan var vid ett på eftermiddagen. Jag hade knappt sovit på 5 dygn, och önskade att de skulle sätta igång mig. När jag blev undersökt vid halv 2 fick vi ett glädjande besked. Jag var öppen 4 centimeter!!! Barnmorskan log och sa att denna gången skulle vi inte behöva åka hem, idag skulle vi föda barn! Det var en sådan lättnad, glädjetårarna sprutade och med ens fylldes jag av hopp och energi! Jag fick byta om till sjukhuskläder! Nättrosorna man har på sig skrattade både jag och Teddy åt! Det var som att den värsta smärtan försvann och kvar fanns bara lycka! För att skynda på värkarbetet var vi uppe och gick i korridorerna till en början! Sen gick vi ner till bilen, hämtade väskorna, gick en liten promenad kring sjukhuset och sen fikade vi i cafeterian. Vi köpte tidningar, godis och dricka i kiosken. Jag visste att det kunde bli en lång dag/natt, så vi handlade på oss rejält! När vi kom upp på avdelningen igen var det dags för en ny undersökning. Promenaderna hade gjort nytta- öppen 6 centimeter! Jag blev då erbjuden smärtlindring, men tackade snällt nej. Jag ville klara mig så länge som möjligt utan hjälpmedel! Jag satte mig på en pilatesboll och började rulla höfterna! Jag läste lite och pratade med Teddy. Jag hade fortfarande inte outhärdligt ont. Med tanke på att jag var inne på femte dagen med värkar var jag vid detta laget ganska härdad! Vid nästa undersökning var jag fortfarande öppen 6 centimeter. Då bestämde de sig för att ta hål på hinnorna och sätta en elektrod på Lis huvud. Efter detta gick allt väldigt fort. Med ens var jag öppen 8 centimeter. Nu gjorde det ONT! Jag provade lustgas. Det var det värsta jag varit med om. Jag bara fnittrade och fnittrade. Ju mer jag fnittrade ju mer ont gjorde det, men det gick inte sluta! Barnmorskan fick vända sig ifrån mig så mycke hon skrattade. Detta har vi på film, och varje gång jag ser det gråter jag av skratt! Efter 5 minuter vägrade jag fortsätta, det blev ju bara värre! Jag bad då om epidural (ryggmärgsbedövning) Själva sprutan gjorde förbannat ont. Hur kunde de tvinga mig ligga blickstilla, kuta ryggen som en arg katt? Efter några försök var den iallafall satt, och då befann jag mig i himmelriket! All magont försvann, men trycket nedåt blev så uppenbart. Jag kunde prata utan att flåsa som en maratonlöpare och älskade livet. Jag satte mig då på pilatesbollen igen. Efter bara några minuter kunde jag inte sitta kvar, krystvärkarna började! Det var omöjligt att hålla emot och var så befriande att äntligen få trycka på ordentligt! Att bara ligga på rygg o krysta funkade inte alls för mig, så för att underlätta fick jag hålla i mina egna ben, dra dom emot mig och på så vis få mer kraft att trycka på. Sen till det allra mest effektiva: ha dragkamp med barnmorskan! Hon höll i en ände av ett lakan, jag i den andra, hon drog åt ett håll, jag åt det andra! Mellan varje värk somnade jag av utmattning, men sen tog jag i som bara den och gud så bra det funkade! Efter ca 50 minuters krystande kom tillslut våran lilla tjej till världen. Klockan var 21.53 den 8 juli. Du lades på mitt bröst och skrek med ens. Det enda jag fick fram var: Herregud, herregud! Pappa Teddy fick klippa navelsträngen medans jag gjorde det sista "jobbet". Sedan blev vi lämnade ensamma, jag Teddy och Li, en nybliven familj. Teddy var som en superfarsa! Han vågade stå upp och hålla Li. Just då var han min hjälte. Jag var så rädd och fattade absolut inte hur han vågade. Mackorna man fick sedan var det godaste jag ätit i hela mitt liv. Efter en timme eller så fick jag upp och duscha! Skakig som ett asplöv stod jag i duschen, lyckligast i hela världen! Sen togs det foto, mättes och vägdes. 3460 gram och 50 centimeter lång. En perfekt bebis! Jag skickade bild på vårat mirakel, ringde mamma och pappa. Det första jag sa var: Hej mormor! Moster Amanda väcktes och grät av lycka! Sen blev jag och Li skjutsade till bilen där Teddy väntade. Jag var livrädd och tyckte att hon som körde var en fartdåre! Fattade hon inte att jag höll mitt älskade barn i famnen?! Natten på egenvården var helt underbar. Jag kunde inte slita blicken ifrån Li. Varenda sekund var helt underbar. Dagen efter kom våra familjer på besök.
Det är svårt att beskriva en sådan fantastisk upplevelse, men jag har gjort mitt bästa, och kommer spara detta inlägget föralltid, skriva ut det och rama in det i guldram! Det är det minsta jag kan göra. Hade jag fått en önskning skulle den vara att få återuppleva denna dag en gång till.
Förlossningsberättelse!
Den 28 juni 2010 hade passerat för tio dagar sedan. Det var då Li var planerad att komma. Jag visste att de flesta förstföderskor ofta går över tiden, men jag hade hela tiden trott att jag skulle slippa det. Jag var inställd på att föda för tidigt. Det var väl önsketänkande kan jag inse nu i efterhand.
I flera dagar hade jag gått med värkar, rättare sagt fem. Vi hade hunnit besöka Helsingborgs lasarett 2 gånger under 5 dagar, så när jag för tredje gången kände att: nu, nu är det dags, tvivlade jag innerst inne på det själv. På förlossningen hade de noga talat om för mig att när de riktiga värkarna sätter igång kommer jag absolut känna det, att nu är det verkligen dags att åka in. Men jag hade gått med hemska värkar i 5 dagar. Värkar som kom med 3 minuters mellanrum, ibland 23 minuters mellanrum. Jag pratade med min mamma i telefon, och fick andas igenom varje värk. Sen pratade jag med Carro, och när jag fick pausa varannan minut sa hon att nu måste det vara dags. Jag var så hemskt trött och hade väldigt ont. Men vågade knappt hoppas på att det verkligen skulle ske just idag, den 8 juli. Men tillslut beslöt vi oss för att packa in BB väskan i bilen för en tredje gång. Tredje gången gilt visade det sig. När vi kom in till förlossningen blev vi bemötta av världens gulligaste personal. Jag minns att jag var så rädd att någon av barnmorskorna jag haft tidigare skulle vara där, och tänka: hon nu igen! Men ingen av de förra barnmorskorna var där. Klockan var vid ett på eftermiddagen. Jag hade knappt sovit på 5 dygn, och önskade att de skulle sätta igång mig. När jag blev undersökt vid halv 2 fick vi ett glädjande besked. Jag var öppen 4 centimeter!!! Barnmorskan log och sa att denna gången skulle vi inte behöva åka hem, idag skulle vi föda barn! Det var en sådan lättnad, glädjetårarna sprutade och med ens fylldes jag av hopp och energi! Jag fick byta om till sjukhuskläder! Nättrosorna man har på sig skrattade både jag och Teddy åt! Det var som att den värsta smärtan försvann och kvar fanns bara lycka! För att skynda på värkarbetet var vi uppe och gick i korridorerna till en början! Sen gick vi ner till bilen, hämtade väskorna, gick en liten promenad kring sjukhuset och sen fikade vi i cafeterian. Vi köpte tidningar, godis och dricka i kiosken. Jag visste att det kunde bli en lång dag/natt, så vi handlade på oss rejält! När vi kom upp på avdelningen igen var det dags för en ny undersökning. Promenaderna hade gjort nytta- öppen 6 centimeter! Jag blev då erbjuden smärtlindring, men tackade snällt nej. Jag ville klara mig så länge som möjligt utan hjälpmedel! Jag satte mig på en pilatesboll och började rulla höfterna! Jag läste lite och pratade med Teddy. Jag hade fortfarande inte outhärdligt ont. Med tanke på att jag var inne på femte dagen med värkar var jag vid detta laget ganska härdad! Vid nästa undersökning var jag fortfarande öppen 6 centimeter. Då bestämde de sig för att ta hål på hinnorna och sätta en elektrod på Lis huvud. Efter detta gick allt väldigt fort. Med ens var jag öppen 8 centimeter. Nu gjorde det ONT! Jag provade lustgas. Det var det värsta jag varit med om. Jag bara fnittrade och fnittrade. Ju mer jag fnittrade ju mer ont gjorde det, men det gick inte sluta! Barnmorskan fick vända sig ifrån mig så mycke hon skrattade. Detta har vi på film, och varje gång jag ser det gråter jag av skratt! Efter 5 minuter vägrade jag fortsätta, det blev ju bara värre! Jag bad då om epidural (ryggmärgsbedövning) Själva sprutan gjorde förbannat ont. Hur kunde de tvinga mig ligga blickstilla, kuta ryggen som en arg katt? Efter några försök var den iallafall satt, och då befann jag mig i himmelriket! All magont försvann, men trycket nedåt blev så uppenbart. Jag kunde prata utan att flåsa som en maratonlöpare och älskade livet. Jag satte mig då på pilatesbollen igen. Efter bara några minuter kunde jag inte sitta kvar, krystvärkarna började! Det var omöjligt att hålla emot och var så befriande att äntligen få trycka på ordentligt! Att bara ligga på rygg o krysta funkade inte alls för mig, så för att underlätta fick jag hålla i mina egna ben, dra dom emot mig och på så vis få mer kraft att trycka på. Sen till det allra mest effektiva: ha dragkamp med barnmorskan! Hon höll i en ände av ett lakan, jag i den andra, hon drog åt ett håll, jag åt det andra! Mellan varje värk somnade jag av utmattning, men sen tog jag i som bara den och gud så bra det funkade! Efter ca 50 minuters krystande kom tillslut våran lilla tjej till världen. Klockan var 21.53 den 8 juli. Du lades på mitt bröst och skrek med ens. Det enda jag fick fram var: Herregud, herregud! Pappa Teddy fick klippa navelsträngen medans jag gjorde det sista "jobbet". Sedan blev vi lämnade ensamma, jag Teddy och Li, en nybliven familj. Teddy var som en superfarsa! Han vågade stå upp och hålla Li. Just då var han min hjälte. Jag var så rädd och fattade absolut inte hur han vågade. Mackorna man fick sedan var det godaste jag ätit i hela mitt liv. Efter en timme eller så fick jag upp och duscha! Skakig som ett asplöv stod jag i duschen, lyckligast i hela världen! Sen togs det foto, mättes och vägdes. 3460 gram och 50 centimeter lång. En perfekt bebis! Jag skickade bild på vårat mirakel, ringde mamma och pappa. Det första jag sa var: Hej mormor! Moster Amanda väcktes och grät av lycka! Sen blev jag och Li skjutsade till bilen där Teddy väntade. Jag var livrädd och tyckte att hon som körde var en fartdåre! Fattade hon inte att jag höll mitt älskade barn i famnen?! Natten på egenvården var helt underbar. Jag kunde inte slita blicken ifrån Li. Varenda sekund var helt underbar. Dagen efter kom våra familjer på besök.
Det är svårt att beskriva en sådan fantastisk upplevelse, men jag har gjort mitt bästa, och kommer spara detta inlägget föralltid, skriva ut det och rama in det i guldram! Det är det minsta jag kan göra. Hade jag fått en önskning skulle den vara att få återuppleva denna dag en gång till.
måndag 20 december 2010
Fantastisk dag!
Jag har då haft en helt underbar dag idag! Började dagen vid tio tiden, då damen här hemma ville gå upp. Passade mig perfekt, då jag somnade vid 3 inatt. Låg o vände o vred mig, när jag hörde tidningsbilen vid halv 3 inatt blev jag så stressad. Men tillslut somnade jag ju trots allt :) Vid halv ett fick vi finbesök! Johanna har äntligen kommit hem från Israel! Så vi fikade på bullar, drack kaffe och te! Helt underbart att bara kunna sitta i soffan o prata. Veta att hon är hemma, om än bara för ett litet tag! Med andra ord, jag hade inte kunnat ha en bättre eftermiddag! Vid 6 var vi bortbjudna på middag hos Lindha, Amanda och Andreas. Blev smarrig kycklingwook! Vi har alltid lika mysigt när vi är där borta. Åh, tänk att vi har så fina vänner, och bara tanken på de gör mig varm i kroppen! Nu är det bara min andra Johanna som saknas. Hoppas att månaderna går fort nu till sommaren då hon äntligen kommer hem!
Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra! Imorgon hoppas jag vi får hem sakerna vi beställde från http://www.houseofhedda.se/ Sen är allt klappat och klart inför julafton!
Nu är jag så taggad på att börja på Lis rum med föresten. Vi har så många fina saker dit nu! Prinsesstavlan Li fick av sina killar Liam och Noah kommer bli sååå fin där inne med!
Jag är så lycklig!
Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra! Imorgon hoppas jag vi får hem sakerna vi beställde från http://www.houseofhedda.se/ Sen är allt klappat och klart inför julafton!
Nu är jag så taggad på att börja på Lis rum med föresten. Vi har så många fina saker dit nu! Prinsesstavlan Li fick av sina killar Liam och Noah kommer bli sååå fin där inne med!
Jag är så lycklig!
söndag 19 december 2010
Känslor
När vi tittade på musikhjälpen innan ikväll trodde jag att jag skulle bryta ihop. Vi satt och åt en så god kycklinggryta när dom släpptes ur buren. När dom sedan visade klipp från veckan som gått kunde jag inte fortsätta äta. Gud, jag är så känslig. Speciellt när det gäller barn. Jag kan inte föreställa mig i min vildaste fantasi hur någon kan göra så mot barn, det finns bara inte. Jag önskar att det fanns så mycke mer man kunde göra än att skänka lite pengar. Skjuta varenda svin som handlar med barn på ett eller annat vis. Det är så förbannat hemskt och orättvist! Sen visads det en film på trean, kommer inte på vad den hette, men det var om en kvinna som inte kunde få barn. Det skulle nog vara en drama/ komedi, men bara tanken på att någon som vill ha barn inte kan få det! Usch. När man blir mamma förändras hela ens värld med ens bebisen kommer. Jag har alltid varit en känslig person. Inte utåt. Nu är det helt sjukt. Jag gåter för allt. Usch, jag måste lära mig bita ihop, annars kommer mina känslor äta upp mig inifrån!
Känslor som aldrig kommer svalna är känslorna för min älskade Li. Hon ger mig glädje varje dag. Sover hon för länge vill jag väcka henne och pussa på henne! Jag gör allt för att få henne o skratta, kittlar henne på magen och låren, där hon är kittlig mest! På senaste tiden har hon börjat bli så kittlig under fötterna, och det tycker hennes mammi är så kul :) Mitt lyckopiller, Li. Hela min värld!
Känslor som aldrig kommer svalna är känslorna för min älskade Li. Hon ger mig glädje varje dag. Sover hon för länge vill jag väcka henne och pussa på henne! Jag gör allt för att få henne o skratta, kittlar henne på magen och låren, där hon är kittlig mest! På senaste tiden har hon börjat bli så kittlig under fötterna, och det tycker hennes mammi är så kul :) Mitt lyckopiller, Li. Hela min värld!
 |
| Min pajas. Hon har börjat showa direkt kameran kommer fram! |
 |
| Tramsig morsa som tar kort hela tiden! |
 |
| Charmtroll <3 |
 |
| Finast i hela världen! |
 |
| Min stolthet <3 |
Om helgen
Fick nog en släng utav endagsfeber jag. Konstigt. Mådde ju så dåligt i fredags, men igår när jag vaknade efter nästan 12 timmars sömn mådde jag bra igen. Hungrig, men frisk var jag. Så alla planer för helgen behövdes inte ställas in eller ändras om, skönt. Det är inte läge att skjuta på saker och ting nu, då kommer de aldrig bli gjorda. Så igår körde vi tillsammans med familjen Jönslund (hahahah) och högg gran i Norra Rörum. En gran= 60 spänn. Skitbilligt, jag fattar varför. Varenda granjävel var spinkig, naken och tilltryckt. Tror vi skakade säkert 150 granar tillsammans. Alla (utom jag som hade Li i bärsele) såg ut som snögubbar. Snön räckte upp till iallafall midjan på vissa ställen. Carro fixade skratten då hon trillade minst tre gånger. Hur man kan trilla stillastående är en fråga för mig, men hon fixa biffen! Det var en mysig utflykt och gran högg vi till slut. Nu ska bara vår frisseras lite sen är den redo att kläs!
Igårkväll var vi på 18 & 20 års partaj. Teddys systrar fyller år nu i December, så partaj blev det. Li var inte på sitt roligaste humör så vi stannade inte längre än till lite i 10. Hon är hemmakär våran tjej. Men hon måste vänja sig vid att vara borta med. Det är ju inte alls kul med ett barn som bara skriker när man är borta bland folk. Men hon är väl i en känslig period när det bara är mamma och pappa som gäller. Jag har ju hellre det såhär än som i början, när det bara var jag som funkade för lilldamen! All tid har sin charm säger man ju ;)
Idag har vi inte lyft ett finger här hemma. Teddy tog Li i morse vid 9 och gick upp. Hon har sovit lite oroligt inatt, men bara behövt matas en gång imorse vid 6. Helt okej med andra ord. Snart ska vi julfika med våra fina vänner och ikväll åker älskling på jobb. Efter tisdag är han ledig i ca tre veckor. Underbart skönt!
Nu har jag beställt mina Uggs! Blev numer ett, då jag haft de som favorit länge! De med spännen har jag ett par som ser nästan likadana ut som.. Och Lis sista julklappar klickade vi hem igår! En jättefin vit klädhängare från Kids Concept! I toppen är där en stjärna, till vår stjärna! Och ett hjärta med texten: Godnatt min skatt.
Igårkväll var vi på 18 & 20 års partaj. Teddys systrar fyller år nu i December, så partaj blev det. Li var inte på sitt roligaste humör så vi stannade inte längre än till lite i 10. Hon är hemmakär våran tjej. Men hon måste vänja sig vid att vara borta med. Det är ju inte alls kul med ett barn som bara skriker när man är borta bland folk. Men hon är väl i en känslig period när det bara är mamma och pappa som gäller. Jag har ju hellre det såhär än som i början, när det bara var jag som funkade för lilldamen! All tid har sin charm säger man ju ;)
Idag har vi inte lyft ett finger här hemma. Teddy tog Li i morse vid 9 och gick upp. Hon har sovit lite oroligt inatt, men bara behövt matas en gång imorse vid 6. Helt okej med andra ord. Snart ska vi julfika med våra fina vänner och ikväll åker älskling på jobb. Efter tisdag är han ledig i ca tre veckor. Underbart skönt!
Nu har jag beställt mina Uggs! Blev numer ett, då jag haft de som favorit länge! De med spännen har jag ett par som ser nästan likadana ut som.. Och Lis sista julklappar klickade vi hem igår! En jättefin vit klädhängare från Kids Concept! I toppen är där en stjärna, till vår stjärna! Och ett hjärta med texten: Godnatt min skatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)