Just ikväll skulle jag kunna skiva hur mycke som helst känns det som. Jag har så himla mycke inom mig, och allt vill egentligen bara ut! Om Li, vardagen, tankar, Teddy, vänner, familj mm. Så mycke, men jag vet inte vart jag ska börja.
Stora tjejen här hemma är 10 månader om bara några dagar. Tiden går så fort. Snart är det ett år sedan vi välsignades med den finaste tjejen i hela världen. Vårat yrväder som förgyller varje sekund i våra liv. Så glad (för det mesta) busig och full med kärlek. Jag får så ont i hjärtat när jag tittar på henne ibland. Kärleken till Li går inte att beskriva med ord. Det känns overkligt att man kan älska någon så mycket som jag älskar henne. Hur kunde just jag ha sådan tur? Jag blir gråtfärdig bara av att tänka på det. Min lilla loppa! Kryper omkring här hemma, reser sig mot allt, äter på allt, älskar sin vovve och lyser upp direkt hon ser honom! Pekar på lampan, pappa, mamma (idag för första gången) och vovven. Vinkar på allt och alla, ja en massa. Att se henne utvecklas mer och mer för varje dag är en gåva! Så underbart att få vara hemma med henne varje dag!
Att man blir så känslig efter man fått barn? Det är helt galet. Jag gråter verkligen för allt och inget. Jag har alltid varit en känslig person, men aldrig såhär. Jag har aldrig varit rädd för något, men nu är jag rädd för allt. Det är svårt att förklara och antagligen även svårt att förstå.. Som jag svamlar.
Nu ska jag försöka komma i säng och sova några timmar innan det är dags att gå upp igen. Snart är det fredag och då är Teddy hemma hos oss i två dagar. Helgerna har aldrig varit så efterlängtade som dom är just nu!
