Plugga?

Jag sitter här hemma och tittar lite på olika utbildningar.. Jag måste göra något snart, för annars blir jag galen! Men jag vill gärna kunna plugga en del på distans. Jag vill inte att Li ska börja på dagis så tidigt, och Teddy kan inte vara pappaledig från sitt jobb, då kommer vi gå under ekonomiskt. Men vad vill jag då plugga till? jag har velat bli polis så jäkla länge, men det finns inte på distans, så det får vänta några år. Journalistik är ju det jag pluggade på gymnasiet, och jag älskar att skriva och blev erbjuden jobb på Norra Skåne när jag praktiserat där. Psykologi är jäkla kul, och det var jag bra på i skolan! Jag har hittat en utbildning som verkar jäkligt kul: Handledare för psykiskt funktionshindrade. Åhh, jag ska kolla vidare och fundera lite. Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle plugga vidare, men med tanke på bristen på jobb måste jag nog nästan..

Jaja, vi får se :)

Så många tankar

Framåt kvällen känner jag mig ofta ensam och rädd. Trots att jag nu har sällskap av Amanda, så saknar jag Teddy något fruktansvärt. Jag känner mig otrygg utan honom hemma. Och bara tanken på att jag kommer få sova ensam så ofta tiden framöver gör mig skräckslagen! Jag vill egentligen rulla ner varenda persienn här hemma direkt det blir mörkt. Och bara Kenzo blir lite uppspelt blir jag så rädd. Jag inbillar mig att det går folk utanför huset och försöker se in. Jag är livrädd att någon ska gömma sig på ovanvåningen när jag lagt Li, och ta henne ifrån mig. Jag vet hur detta låter, det gör jag. Men ända sedan jag blev mamma har jag blivit rädd för allt. Och det gör mig så arg. Jag blir så förbannad på mig själv. Jag vill ju inte gå igenom livet skiträdd och missa allt det roliga, att jag ska hindra Li från att göra något bara för att jag är rädd för allt! Men jag är så jäkla rädd att något ska hända henne, eller hända mig och Teddy något, så vi missar allt med våran underbara dotter. Idag sa jag till Carro att man egentligen är dum i huvudet som skaffar barn! Man bäddar för ett liv i skräck. Barn är ju det mest fantastiska man kan uppleva, jag hade dött om något hände min Li. Jag hade inte klarat en sekund utan henne, min prinsessa, mitt absoluta allt! Livet är skört, förbannat skört. Och orättvist. Men det finns stunder som är så underbara att man vill stanna tiden. Varenda sekund med Li är underbar. Hon är så fantastisk, min lilla människa!

Nu kör vi!

Efter ett par jobbiga veckor med minimal sömn och förkylningar hit och dit är vi på g nu igen. Li är frisk, och jag är frisk! Kämpade mig igenom några tuffa nätter i slutet av veckan. Eftersom damen käkat hela nätterna behövde vi köra en avvänjning. Så det har blivit vatten och endast napp nu, fram till 6 på morgon, då hon fått första målet mat. Nu är vi på rätt väg igen. Inatt vaknade hon endast en gång, då fick hon lite vatten. Sen sov vi till tolv. Jag blir lika chockad varje gång det händer, men det behövs. Och nu gör de inget att vi sover länge. Teddy åkte tidigt i morse. Denna veckan jobbar han 65 mil hemifrån. Det är inte kul att vara ensam med en liten bebis hela dagarna. Men jag har sett till att boka upp oss varje dag! Och så har vi ju min lillasyster här med, hon är min sambo som vanligt när Teddy är på jobb. Så idag kom hon med fyra kassar, dator och liknande. Jag håller tummarna för att veckan går fort. Förra gången Teddy var borta en vecka blev Li så grinig. Varken jag eller någon annan dög, hon saknade sin papput, stackarn!

Ikväll blir det skräpmat. Är inte alls sugen på att laga mat idag!