Hej!

Igår var en jobbig dag. En sådan dag som alla har ibland, men inte visar utåt. Jag fick sådan ångest att jag bara grät o grät. Ville ringa mamma men klockan var ett på natten, så jag hade  skrämt ihjäl henne. Jag trodde inte att jag är såpass stressad som jag verkligen är. Med ett företag som håller på att startas upp, en "bebis" som ska börja på dagis, en flytt att tänka på, relationer som ska underhållas och en massa annat brakade väl allt samman riktigt ordentligt till slut. Man tror att man klarar av allt. Eller, rättare sagt man vill klara av allt! Jag är ju så jäkla envis med, men det är väl bara att inse, jag är bara en människa. Det är okej att vara nere, irriterad, arg ledsen, ja allt på en o samma gång. Nu gäller det bara att ta sig samman och orka kämpa sig upp igen. Vad vore livet utan motgångar?

Idag har jag tankat ny energi. Var ute och gick i ösregn med en överlycklig unge. Hand i hand gick vi i en timme, jag och min älskade Li. Alldeles genomblöta, men gud så skönt det var. Tänk att just jag hade turen att få en så fantastisk liten tjej! Det är verkligen sant det alla säger, att innan man får barn vet man inte vad varken kärlek eller meningen med livet är! Magiskt  <3