söndag 14 november 2010

Farsdag

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Teddys första farsdag!
Dock har inte dagen varit som jag önskar. Lisen är sjuk :( Min stackars bebis har feber, har haft 39,5 grader nästan hela dagen, och är så förkyld och hostig. Det är fruktansvärt att se henne såhär. Min annars så pigga o glada bebis har sovit nästan hela dagen, och de stunder hon varit vaken har hon varit mycke ledsen. Det gick dock bra när vi var hos min farmor och farfar på middag. Hon satt med i sin matstol den mesta av tiden, sen somnade min faster henne, och hon sov vidare tills vi skulle åka. Fick ta en sväng till Maxi och köpa alvedon och näsdroppar till lillan, då det var slut hemma.. Sen hälsade vi på hemma hos mamma o pappa, fikade på äppelkaka och drack massor med kaffe.

Så kvällen blev tidig för Li, hon somnade redan vid lite i nio. Väckte henne för att ta tempen och ge alvedon o mat. Men mat ville hon inte ha. Ska snart upp och göra henne sällskap i sängen, pussa o krama henne och hoppas att hon mår bättre imorgon!

Stackars Teddy fick ingen höjdar första farsdag. Ingen frukost på sängen som jag planerat, och ingen present heller. Jag är en dålig flickvän, jag vet. Men vi bestämde att vi skulle vänta med present tills nästa lön, så vi inte står utan pengar i slutet av månaden. Jag förstår om han är lite besviken, det hade jag med varit. Men med en sjuk bebis prioriterar man annat, som att få sova och ta hand om henne. All energi går ju nästan åt till henne. Man hinner inte riktigt med varandra som man gjorde förr, när vi bara var två. Det är trist. Men ju mer tiden går desto lättare blir allt. Li är vanligtvis en väldigt enkel bebis att ha o göra med, så en vaken natt här o där spelar ingen större roll. Det blir desto mer tjafs nu för tiden, massa småsaker som man tar på för stort allvar, och allt blir alltid sju resor värre när man är trött och hela den biten. Men min och Teddys kärlek är stark, starkare än någonsin. Och även om vi inte längre har samma tid för varandra som förr så är vi närmre varandra än någonsin. Bandet som ett barn skapar mellan två personer är omöjligt att bryta, och man uppskattar alla de stunder man får för varandra mer än innan. Jag har aldrig känt mig så nära någon som jag gör med Teddy nu. Alla de småtjafs som man stör sig på bleknar ganska fort när man tänker på vad vi fått, vad vi åstadkommit tillsammans. Vi har gjort det största en människa kan göra, vi har fått ett underbart, friskt och fint barn. Det är vi tre föralltid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar