Inatt sover jag hemma själv för första gången sedan olyckan. Teddy var hemma de 2 första dagarna, och natten till idag sov jag hos mamma och pappa. Eftersom att allt känns extra jobbigt på kvällen och natten kändes det bra. Men någon gång måste jag ju komma igång med vardagen igen, så det får bli idag. Det känns jobbigt nu, för Teddy har precis åkt för att jobba. Och det värsta av allt är att jobbet de ska göra inatt tar 10 minuter. Så jäkla onödigt att åka till Danmark för 10 minuters jobb. Men men. Li sover nu iallafall, och har gjort det sedan en timme. Min älskade lilla troll. Min stora tjej som ätit morotspure idag. Hon har verkligen kommit på hur hon ska använda sin röst nu. När hon gungar i sin gunga pratar hon som allra mest, med tv:n såklart. Hon skriker verkligen, och vet exakt hur hon ska få fram de allra högsta tonerna.
Idag har jag och pappa spenderat mycket tid tillsammans. Vi var på olycksplatsen och skrev upp alla vägmärken och tittade hur det såg ut. Sen körde vi till Klippan där bilen står. Vi tog de sista grejerna som låg kvar i bilen. Det är sjukt som den ser ut. Förarsätet är flyttat säkert tio centimeter in mot mitten, och bilen ser ut att skulla vikas på mitten. Den kommer inte att repareras, då skadorna skulle kosta 180000 att laga. Så idag har jag sett det sista av bilen som förmodligen räddade vårat liv.
Jag och Amanda har förövrigt kört bil idag. Eller Amanda körde och jag åkte, såklart. Vi körde in till stan och handlade och löste in en trisslott på 100 kronor. En av de fyra nya innehöll en vinst, på 25 spänn. Men den nya vi ska köpa för de kronorna kan ge oss flera miljoner. Vi tappar inte hoppet, för om någon förtjänar lite tur så är det faktiskt vi. Det får vara nog med motgångar nu. Någon gång måste ju turen vända, och det SKA vara nu. På parkeringen puttade vi en bil som inte startade. Så dagens goda gärning är avklarad.
Nu ska jag släcka tv:n och krypa till sängs brevid min älskade bebis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar