Det som inte får hända

Igår hände det som absolut inte får hända. Vi var hemma hos mamma och pappa på kvällsfika, satt ute på altanen allihop. Li far runder precis som vanligt, kröp upp o ner från altantrappan o in i tvrummet. På två sekunder var hon borta, och innifrån hör vi Doris skälla som en galning, sen pang, o Li blev jätteledsen. In flög vi allihop o fann Li liggandes på golvet, skrikandes. När mamma fick upp henne i famnen visste jag vad som hänt, hon hade blivit biten. Flera bett i ansiktet. Det tog rätt över vänster öga, på ögonlocket, i ögat, ovh över näsan. Sjukvårdsupplysningen beordrade oss att åka in med henne, så det gjorde vi. Först till Hässleholm där de inte kunde hjälpa oss utan skickade oss vidare till Kristianstad. En runda upp på barnakuten, sedan ner till kirurgen. De konstaterade att inget behövde sys, utan vi skulle behandla det med antibiotika o hålla koll så att det inte svulnande, eller att hon fick feber. Jag tycker att det är märkligt att ingen tvättade av bitmärkena, när de hela tiden påpekade infektionsrisken?
Natten till idag blev kämpig. Stackars liten var orolig o ledsen. Försökte få henne att sova inne hos mig, men vår säng ses som en lekplats, inget ställe där man sover. Idag har hon varit "vanliga Li" Pigg och glad som vanligt, lite svullen och lite feber. Näsan har börjat rinna och det dregglas en massa. Typiskt med tänder mitt i allt, för det verkar vara det som spökar.

Jag trodde aldrig att vi skulle behöva vara med om något sånt här. Det är så orättvist, Li har varit med om mycke jobbigt, trots att hon bara är liten. Och nu har jag ännu en sak att oroa mig över. Kenzo och Li är ju bästa vänner, men någonstans i bakhuvudet finns ändå oron. Tack o lov visar hon ingen rädsla för honom, tvärt om. Hon vill vara vid honom hela tiden, sitta hos honom o dela sina leksaker med honom. Det känns som att Kenzo vet vad som hänt, för idag har han pussat o slickat på Li mest hela tiden. Li är möjligtvis lite försiktigare vid honom än innan. Är väldigt försiktig o tittar noga så att hon inte råkar trampa honom på tassarna när hon ska gå förbi mm. Det är väl positivt, eftersom han är en hund, o dom har sina instinkter och sitt naturliga beteende. Men fy så orättvist det är att någon så liten ska behöva vara med om något sånthär. Nej, nu får det räcka. Jag hoppas på en god natts sömn, för imorgon ringer klockan tidigt. Måste börja vänja Li vid sina nya rutiner. Det funkar ju inte att man sover till 11 när man ska börja på dagis!